Torsk i ungdomsgården
En betendevetare från företagshälsovården frågade publiken hur det kan komma sig att fåglar kan flyga flera dygn i sträck utan återhämtning. Någon räckte upp sin hand och gissade att det är grund av de flyttar runt i svärmen, och på så sätt bitvis har möjlighet till att bara glida med. Själv tyckte jag att svaret lät både rimligt och bekant. Men enligt kvinnan på företagshälsovården fanns en annan förklaring
- "Fåglar har två hjärnor, vilket betyder att de kan sova med ena, för att fortsätta flyga med den andra"
Oavsett om det stödjs av forskning eller inte, så började jag med en gång att fundera. Jag tänkte på människan och våra förmågor. Jag tänkte på allt det goda människor med endast en hjärna historiskt sett bidragit till. Jag tänkte även på allt ont vi lyckats orsaka. Min slutsats blev att det känns helt okej att vi människor bara har en hjärna att jobba med. Jag menar, tänk om Donald trump hade haft dubbel kapacitet till att klubba igenom dubbelt så många beslut i staterna. Men om Astrid Lindgren hade kunnat skriva dubbelt så många böcker och influerat dubbelt så många föräldrar världen över så hade världen varit mindre grym. Slutligen vill jag tillägga att Astrid Lindgren (med endast en hjärna) är den bästa barnhjälten jag kan komma på.
Åter till fåglarna som flyger högt ovan oss. Jag övertygad om att kommunikationen i flocken spelar roll. Hur vilda djur kommunicerar med oss andra kan vara högst oklart, men att de kan kommunicera med varandra är för mig givet. Min son Loui är fyra år. Han frågade mig om vår katt Curry är mitt barn. Jag svarade att Curry kommer från en kattmamma eftersom att hon inte är en människa. Minutrarna efteråt ägnade jag att besvara frågor från en nyfiken men aningen uppgiven fyraåring. Han undrade och spekulerade så fint och fritt som bara barn kan.
Kan Currys mamma hälsa på oss, Varför kommer inte Currys mamma hit och ger henne mat, VET du inte vem Currys mamma är? Med aningen eftertanke förklarade jag att vi har bjudit in Curry till våran familj, för att vi vill ha hennes sällskap och för att kattmammor inte brukar vilja ta hand om sina kattungar så länge. Sista frågan min son ställde angående katter den kvällen handlade om varför hans mamma (Jag) lurar Curry genom att exempelvis säga "Kom till mamma så ska du få mat" Som att jag skulle spendera mina dagar med att försöka lura min katt att jag är hennes mamma. Stor suck och en tyst tanke inom mig som var något i stil med - När du blir vuxen så kommer du också att förstå.
Jag har alltid haft en kärlek till husdjur, speciellt hundar och katter. Eftersom att jag aldrig varit utan hund eller katt i min uppväxt, känns det aningen tomt utan en lurvig vän som inneboende. Jag tycker att språket mellan mig och min katt fungerar utan anmärkning. Jag känner att vi förstår varandra och att vi omsesidigt vet vart gränserna går. Om vi inte förstår så säger vi till, vilket direkt leder till att vi just förstår.
Några som inte förstår varandra i vårt hus är katten och barnet. I min katts värd är det självklart att mattes lilla minimänniska ska läsa av henne på precis samma sätt som matte själv kan. I min sons tycke är det liksom givet att vår katt ska känna, tänka och agera liksom vi människor. Mitt emellan alla missförstånd står den största mamman Brandels och försvarar de båda individerna mest utefter mina egna värderingar. Ur ett helikopterperspektiv förstår och respekterar jag deras olikheter. Samtidigt som att jag försöker få dem att kommunicera på rätt sätt..
- "Curry skulle aldrig bita eller riva dig utan anledning, men om du är osäker och snabb när du klappar henne så kommer hon att märka det. Risken är då att hon känner sig hotad och rädd. När ett djur blir hotat så försvarar det sig"
Följande kväll går allt jättebra. Tills Loui klappar snabbt och går därifrån. Curry börjar då pilla med tassen på Louis fot just i det skedet när Loui ska resa sig och gå. Loui skriker till och katten blir rädd och springer därifrån. Loui tycker och tror att Curry rivit honom. Jag såg, och jag tolkade kattens kärleksfulla agerade som att hon bara ville ha lite mer kärlek. Curry tycker nog att hela grejen med kärlek suger när mattes barn ska skrika och springa så förbannat snabbt och impulsivt därifrån.
- Min stora mamma matte fattar ju liksom, men kan inte hennes barn lära sig gå och prata, istället för att springa och skrika hela dagarna!
På något vis är det som förväntat att jag är den som ska veta och kunna mest i vårt hushåll. Jag är bara en helt vanlig tjej som blivit med katt, barn och särbo. Jag vill inte vara det högsta hönset i hönsgården. Jag har inget behov av att visa vart skåpet skall stå dag ut och dag in. Men jag fick rollen, och med min egen hjärna inblandad, känns det som om jag vore en blind stadsminister på ett ladugårdsdagis som mjölkar korna samtidigt som jag sjunger alla verser i danska nationalsången baklänges.
