Brandlusbus

Låt oss kalla henne Bettan. En av mina förebilder. Inte för att jag känner henne speciellt väl, men för att hon den korta tid vi var kollegor på tidningen i staden där jag bor gjorde avtryck. Avtryck på det sättet som får mig att känna motivation och glädje. Jag förespråkar liberalism och är oerhört mycket för att människor ska få leva sitt liv på det sättet man drömmer om. För om man får leva ut den man är utan att anpassa sig för mycket efter normer och förväntningar så mår man förmodligen som bäst. Det bekommer mig inte alls om någon bär burka eller genomför ett könsbyte så länge det är ett eget val.

 

När jag tänker på Janssons frestelse eller raggmunk med fläsk blir jag så uttråkad. Likaså när jag ser samhällets klassiska normer framför mig. Hen träffar den rätta, utbildar sig, arbetar ett år, skaffar barn. Barnen ska vara hyfsat jämnåriga så att de kan leka med varandra - det är viktigt. Hen gifter sig lagom till att den äldsta ungen kan vara en maskot på bröllopsfotot. Karriär, vad är det? Hen har utbildat sig och jag har ett jobb. Spelar liksom ingen roll om det är urtrist eller inte. Här ska hen jobba hela sitt liv. Hen tvättar, stryker och hoppar gärna över en afterwork för fredagskväll med familjen. Hen tvättar bort  sitt liv och lever kanske bara med strömmen. Eller så har jag fel. Kanske hen lever precis det trivsamma liv som vi alla borde vilja. Isåfall är det helt okej för mig så länge det är av egen vilja och inte ett "Så-här gör-man liv"

 

Jag tänker tillbaka på min barndom som så många gånger förut. På många sätt har jag klandrat mina föräldrar för saker som blivit fel. Men det finns så mycket som blev rätt. Båda mina föräldrar har i sin generation sett inte varit särskilt konservativa eller traditionella. Pappa är reklamare och mamma kommunikatör, det vill säga att båda jobbat i en kreativ bransch med kunder och där nätverkande varit the major of fact. Pappa var inte alltid säkrskilt populär bland alla penisionärer på gatan. Han hade en katt som grävde upp tanternas rabatter, gräset fick växa så högt att han en gång fick slå det med lie. Byggde altan utan bygglov och lämnade lite, men tillräckligt mycket ludd i tvättstugan för att det skulle bli en punkt på nästa årsmöte. Vi flydde ofta området när det var dags för den årliga städdagen. Trots allt detta som kan gör en pensionär vansinnig så var han omtyckt. Sättet han konverserade med grannarna och det ödmjuka bemötandet gjorde att han var respekterad. Så här i vuxen ålder kan jag älska att tänka tillbaka på tiden på Torngatan och på att bo med pappa. Frysen var alltid full med billys panpizzor och farmors hembakta kanelbullar. Pappa var egen företagare och väldigt musikintresserad. Det fick liksom bli som det blev med gräset,läxorna och allt det andra. Men på många sätt så var det en kärleksfull och rolig uppväxt, som har lett till min liberala syn på ett liv.

 

Mamma var liksom jag, självständig kvinna som reder sig själv. Eget hus med stor trädgård och stabil ekonomi. Valde noga vad hon ville lägga sin inkomst på. Vi reste mycket, och jag älskar mamma för det. Hon sparade och drog in på annat för att visa mig och min syster Sverige och världen. Där och då tyckte jag synd om mig själv - lillasyrran som alltid fick ärva kläder och cyklar. Men nu är jag vuxen och blir imponerad över hennes prioriteringar, karriär och hennes livsstil. Det orädda sättet att be om hjälp eller att lösa saker på egen hand. Gick vi på restaurang så fick man vara god att beställa sin egen mat själv, annars fick man lov att vara utan. Det spelade ingen roll på vilket språk. Hon var mamman som alltid krävde ett "Tack för maten" Allt det här är jag väldigt glad för idag. Dessutom sparade hon pengar till mig och min syster. Vi fick tillgång till 20.000 när vi blev myndiga. Jag trodde att hon skulle bli besviken på mig när jag satte sprätt på pengarna på nöjen. Att hon förväntade sig att jag skulle investera i en lägenhet eller bil. Hon sa aldrig något om den saken. Det var för mig en nyttig lärdom att man inte ska slösa sina pengar. Hon håller med mig idag.

 

Åter till Bettan. Bettan är frilans och har så mycket historier att hon skulle kunna underhålla alla fikaraster i flera år framöver. Jag älskade att hon hade med sin hund på kontoret varje dag den sommaren. Hon är feminist och lever med en kvinna. Har ett öppet sinne för alla typer av människor och dömer inte. När hon går i pension ska hon flytta till söder ut för gott. Om hon får någon pension överhuvudtaget som hon själv sa. Jag som säljare på en tidning tycker det är en guldgruva att få en hint om något nystartat projekt i staden. Men hon fattade grejen med att inte säga varken för mycket eller för lite om ämnet. Ansåg liksom jag, att vi på något sätt måste kunna hålla en god balans i vårt samarbete.

 

Summa sumarum kan vi inte leva ett liv som är byggt på någon annans förhoppningar. Det vore märkligt om alla skulle passa inom samma ramar. Självklart måste ett samhälle ha en viss struktur med tydliga lagar och regler. Självklart måste vi bemöta människor med respekt och vi måste ta ansvar för våra handlingar. Men utöver det - Gör dig ditt egna liv.