Brandlusbus

Ikväll råkade jag släppa ut vår katt utan att fråga min fyraåring! Jag vet! Det är hemskt. Det var så elakt gjort att han gömde sig bakom en palm och grät. Jag har också råkat spola i toaletten. Någon gång har jag tyvärr hällt upp ett glas mjölk åt min son. Vilken tjänst som är värst är enligt beslut med hänsyn till min sons humör och hur mycket han tycker att jag bestämmer över honom. Som när jag stängde av tv:n mitt i Charlie och Lola. Beslutet grundade jag enligt vår överenskommelse tidigare på kvällen. Jag informerade tydligt om vilka åtgärdet som skulle vidtas om vedebörande struntade i vår överenskommelse. SMACK! 

 

Jag fick en fet smäll på tinningen. Alla som har fått ett slag där vet att det är ett känsligt område. Jag tittade ner i marken utan att möta hans blick. Mina tankar snurrade så gott de kunde. Borde jag skrika? Borde jag vara arg? Borde jag ta tag i min son och förklara som en vuxen och mogen förälder. Nej. Jag gjorde ingenting. Min blick var fortfarande riktad rakt ned i golvet och medan jag tog mig för tinningen såg jag skymten av en nervös och ledsen Loui. Jag tittade sakta upp med tom blick. Lugnt och stilla berättade jag att hans slag gjorde mig ledsen och trött. Jag lade till att det gjorde ont. För några sekunder tänkte jag på hur det vore om han fick in en hård träff på samma ställe mot ett barn i hans egen ålder. Det fick mig att känna skuld. Mitt naturliga psyke hade reagerat med att markera och förklara hur man bör bete sig. Att polisen faktiskt ger de som slåss fängelse. Ikväll fanns det ingen ork att vara en förnuftig förälder. Känslorna är avstängda på det viset. 

 

Istället började jag fundera på vad som är den bakomliggande orsaken till detta och många andra känslor som kommer ur min sons kropp. Han är en mycket empatisk kille som inte alltid styr sina impulser. Han vet att det är fel att slåss. Men vad är det han inte vet, och vad är det jag inte vet som jag kan hjälpa honom med? I år har vi kämpat. Vi är för lika. Vi har känslorna utanför kroppen, vi har lätt till skratt och vi bryr oss om andra. Vi blir också en aning tokiga om vi blir uttråkade och nedstämda om våra hjärnor inte blir tillräckligt stimulerade. Höga på livet när vi tycker livet har en mening. Trötta på tillvaron vid nästa kurva. Det är jobbigt att känna, svårt att förstå hur man bör leva för att må bra.

 

Livet som förälder handlar om att sälja in diverse viktigheter. Livet som förälder handlar om att ha ett gott ledarskap som att vara ödmjuk, konsekvent och kompetent. Det handlar om att vara smart och flexibel, ha ett sinne för rutiner och ordning. Det handlar även om att lyssna och ställa frågor, samt att älska en underbar liten kopia av sig själv men också älska när kopian förvandlas till ett monster. 

 

Jag gjorde precis iordning en knäckemacka med kanelsmak från Wasa, hällde upp mitt andra glas vin och blåste iväg alla negativa tankar på ett löv. Jag såg något blått under mackan. Jag konstaterade att det måste varit pulvret till blekningsmedlet jag använt till mitt hår tidigare ikväll. Jag tog ett nytt löv och blåste iväg det problemet också. Tog en klunk av mitt glas och tänkte att: De är en da imorn å.