Brandlusbus

Det där med val av profilbild eller när man ska välja ut en bild på sig själv att skicka iväg eller använda till något som är fruktansvärt oviktigt som blir plötsligt väldigt viktigt. Det är nästan så att man struntar i att välja bild utan vänder kameran på telefonen på den där lilla snurrknappen o högra hörnet (Ja,ni vet vilken jag menar) Vrider huvudet lite i profil, fast bara sådär litegrann. Knäpper en bild för att sedan trycka på Delete. Knäpper en bild och delete igen. Prövar också att puta lite med läpparna, men bara lite, öppnar blicken och knäpper. Yes! Där har vi den. Här är jag! Eller inte.

 

Eller vadå? Putar du lite försiktigt med munnen, vrider huvudet lite i sidled på stan. Vem försöker man lura? Har själv tagit likande bilder men har alltid kommit på efteråt att sådär snygg går jag inte runt och är. Det är ju bara en drömvision av mig själv.

 

Men det är ju väldigt svårt att veta hur man ser ut, eller hur? Hur ser andra människor på mig? Ska jag ha en profilbild ska den givetvis se ut som mig, något annat är väl inte rätt? Fatta vad människor kommer bli besvikna när de inte ser mina fint formade läppar och smala ansikte när vi ses? Jag kan undra hur många dejter som blivit en smärre chock för berörd. Kanske råkade det bli ömsesidigt? 😄

 

Nu är jag inte den som är den utan självklart förstår jag att människor inte väljer den sämsta bilden på sig själv som profilbild, där låren råkar se tjocka ut eller där man gör en konstig min. Men det är en jäkla skillnad. 

 

Nu till den stora frågan. Hur fasen ser mina profilbilder ut själv? Är jag så mycket bättre än andra på att visa mitt rätta jag? Svar: JA! Men det är ju givetvis min uppfattning. Men det svåraste åter igen, hur ser jag ut och hur ser andra människor på vad jag valt för profilbild. Jag tror det är lite inbyggt i människan. Att "sälja sig själv". Allt ska vara säljande för det är ju alltid till en nytta. Vi vill se bra ut och har alltid velat, i alla tider. Men snälla, skippa putandet och den indragna magen samt den sexiga blicken, det funkar bara till halvlek.

 

Sjukt utssendebetonat mitt inlägg blev. Det var väl från början inte meningen. Tanken kom när jag själv skulle byta profilbild. Ser jag ut så där? Eller ska jag byta. Ska jag ta en på Loui istället för att sluta fundera?

Äsch, vafan så farligt kan det ju inte vara. 

 

Allmäntillståndet just nu är okej. Men bara okej. Jag går här hemma på dagarna, vill trivas med att ta det lugnt. Vill trivas med att pyssla, diska, tvätta, städa och så klart min huvuduppgift - ta hand om Loui. Jag trivs med att ta hand om Loui, det är underbart! Men jag kan inte sluta stressa mig själv, ibland tänker jag att jag inte räcker till för Loui när han fått vara själv i sin hoppgunga när jag tagit tvätten eller när han fått ligga i sängen och kolla på sin speldosa medans jag kastat i mig mat. Jag intalar mig oftast att det är nog så alla mammor gör ibland. Är ju ute och gör en del också som babymassage och babysim. Jag har en underbar sambo som tar Loui  fem "halvkvällar" i veckan för att jag vill träna. Ändå är jag inte helt nöjd. Jag blir arg på mig själv...När jag ska lära mig att slappna av och kunna njuta av något lugn, och hur?

Svara inte Yoga eller meditation!