Brandlusbus

Har vid ett flertal tillfällen börjat att skriva dagbok, för hand. Men det har snabbt känts som något slags tvång. Det kan vara så att jag tycker det är meningslöst när jag knappt kan läsa min egen handstil. För ett tag sen gick det upp för min chef som sa: "Agnes, du har sämst handstil av arbetsledarna" På jobbet har vi humor, men sanningen var nära den gången.

 

Det slog mig att jag startade en blogg som 14-åring. Jag kom till och med ihåg lösenordet, då blev det så här. Om någon vill läsa och följa mina tankar så är ni varmt välkomna och om det skulle visa sig att mitt liv inte är så intressant så blir jag inte förvånad eller ledsen. 

 

Nulägesrapport: Min son har däckat i mitt knä efter en amning. En av de sista amningarna jag ger honom. Det är dumt att droga honom med ett stämningsstabiliserande preparat för bipolära.

 

Modersmjölkersättningen ska vara bra nu för tiden. Jag tycker dock känslan av att blanda det vita pulvret med vatten är lite som att blanda näs-kaffe i en plastmugg på campingsemestern, "Det duger i krig". Men det är bra säger dom. Jo visst, vissa gillar pulverkaffe.

 

Imorgon är min första dag på jobbet, nu ska här letas efter uniform. Har mild ångest för att inte komma i storlek S. Men vad gör det? Jag födde barn för två månader sedan. Det argumentet är jävligt motiverande, tycker ni inte? Jag kan istället vara lite ärlig och säga:  "Jag råkade äta lite för mycket choklad under graviditeten, därför kommer jag inte i storlek XS" Livmodern har dragit ihop sig och gravidmagen är borta så här finns inget att skylla på. XS är målet till hösten.

 

På återseende!