Brandlusbus

Historien handlar om det hålrum som kallas hjärnan.

Det är ingen konst att skriva.

Publicerad 2014-07-15 10:00:00 i Arkiv,

 
 
Spenderar ett par dagar i sommarstugan vid sjön viken. Stugan min morfar byggde på 60-talet är till stor del återvunnen av en gammal timmerstuga. Känslan är mysig och "stugaktig" ett sånt där ställe många skulle önska att de hade att tillgå. Jag dock, har inte uppskattad sommarstugan förens nu när jag har min son Loui.
 
Loui är färdigmatad och nöjd, just nu ligger han hos sin semestersovande pappa. Hans mamma är stressad och vill ut och ge gräsklipparen en omgång. Varför? För att känna mig duktig, ambitiös och aktiv och för att bränna lite extra kalorier. Bränna kalorier är viktigt för mig just nu, löjligt viktigt. Ibland kommer jag på mig själv när jag får ångest över att den dagliga promenaden slopats eller när jag ätit en bit smörgås då jag bestämt mig för att dra ner ordentligt på kolhydraterna. Jag vantrivs med mitt utseende, ärligt. Jag väget 62 kg och är 159 cm lång, 4 kg kvar till "nöjd" Nöjd kallar jag det nu, men jag undrar om den känslan någonsin kan infinna sig hos mig.
 
Jag försöker dagligen komma åt den där duktighetskänslan. Kliniskt rent hem, hel, ren och nöjd bebis. Ren och snygg Agnes med fokus på viktminskning. För att inte tala om att ordet "passa på" är ett faktum i mitt liv. Passa pä att duscha när Loui sover, passa på att äta när Loui ligger på sin skinnfäll och tittar upp i taket och snackar med tomma intet. Passa på, som nu att få till ett blogginlägg medans Loui ligger bredvid sin ambitiösa och fantastiska snickare till far.
 
Själv längtar jag efter att få känna mig nöjd med mig själv och tillvaron. Ibland avundas jag människor som är rätt nöjda med ett vanligt Svenssonliv. Att massproducera motorer på volvo eller kylskåp på elux, titta på let's dance och laga flygande jakob på lördagskvällen är deras grej. De som inte längtar efter att klättra och tjäna pengar, resa och äventyra. Ett mellanläge vore bra. Googlade nyss på "stress" meditation och yoga löd rubrikerna. Suck, tänkte jag. Det låter tålamodskrävande, en otrolig utmaning för mig. Jag saknar också självdisiplin. Det där med att helt sluta röka ska tydligen ta år. Som min vän linn sa igår. "Agnes, du har förmodligen svårt att sluta röka för att du inte SER förändringen med dina lungor nu. Din kosthållning är extremt bra och det är förmodligen för att du SER en betydligt snabbare förändring. 
 
Nu vill katten ha mat, Agnes vill duscha, disken vill bli diskad och sängen vill bli bäddad. Allt detta måste "passas på" innan den viktigaste människan i mitt liv ska mättas, vaggas eller bytas. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela