"Du skriver och gråter, låter allt ligga på is"
Ibland får vi ingen tröst inifrån oss själva, det ekar inuti bröstet men vår hjärna är redo att falla i bitar. För det är i alla fall så det känns när hopplösheten bedrar oss. Så vad gör vi då. Vad gör vi när vi är under stenen och inte vill komma ut. Det ringer, men du svarar inte. Viktiga saker måste göras men du skiter i det. ingenting, eller allting bekommer dig. Du förmår dig inte att sträcka ut din hopplöst svaga hand för att be någon du håller av om hjälp - för du orkar inte.
Hur ber man ens om hjälp när man sitter under sin sten med sin ångest när man inte ens orkar kisa mot ljuset. När du ville så stort, men där någonstans i den stora härligheten blev du liten och föll som ett grässtrå mot knivbladen på en gräsklippare.
Samla dig människa för du är snart stark igen. Du är slagen nu, men inte sen. Livet hinner aldrig springa ifrån dig för snart vaknar du till en morgon där allt känns lite bättre, då puttar du i tvåans växel och sedan hänger du bara med. Du är låg men det känns okej, du är inte hög men det är ändå inte din grej.
Men hur gör en kicksökerska när allt står still och när hon inte vill. Du har hört att det finns en plats som kallas lugn och harmoni. Då gör du det du tror är rätt. Du skriver och gråter, låter allting ligga på is. Du svarar inte när det ringer för allt du vill är att vara ifred. När du skrivit klart och tårarna är slut, då är du ensam. För den som inte svarar när det ringer blir ensam. Det svaga jaget sa åt dig att inte svara för om du hade svarat hade du inte kunnat förklarat det som bodde i dig.
